Motorhuven påbörjad

Som jag tidigare konstaterat går ytterplåten att rädda, men stommen är helslut.

Tidigare plåtslagare har kapat bort nedre stommen redan i början av 1990-talet så den är rejält sladdrig när jag börjar med den. Det blev heller inte bättre av att han kapat ytterplåtens uppstyvande kant på tre ställen.

Jag började med att värma bort den tennade ytterkanten runt om. Tennet är i vägen för svetsning.

Jag mallade formen på nedre hörnen från X1 och efter fixering kunde jag svetsa ihop dessa snitt. Kopparplåt bakom underlättar och minskar slipbehovet.

Jag fick också kapa bort ca 70mm av kanten pga rost.

Sedan dit med en liten ny kantbit följt av lite finslipning.

 Ett mindre antal hål fick läggas igen med svetsen också. Fler än jag trodde...så är det alltid!

Sedan plockade jag fram de L-profiler jag använde till att styva upp bakluckan med. Jag fick ta hjälp av krymp- och sträckverktygen för att ändra radien så att de ligger an mot ytterplåten. Sedan fick jag bocka till ett par förlängningsbitar i tillägg.

Jag placerar huven på ett plant bord och har mätt in den exakt så att den inte är skev. Sen svetsar jag ihop förstärkningsprofilerna i krysset följt av en punkt i varje hörn.

Vips! ..så är huven formstabil igen.

Nästa moment blir att kopiera stommen.

...men innan dess ska jag tillverka en ny ytterplåt mellan vindruta och motorhuv. Så huven får ligga och vila ett tag nu. Jag beställer material i form av tunnväggiga 30x15 rektangulära rör så länge. 1,5 godstjocklek är standard, men jag skall se om det går att ordna tunnare gods. Annars blir huven lite tung.