Man blir lite påhittig när muskelstyrka inte räcker till.
Viktor fick rycka in och hjälpa till.
Bakre kanten på motorhuven var lite hög eller kupig på vänster sida och lite för låg eller rak på högra sidan.
Första tanken var att vi lägger en kloss på rätt ställe och pressar på varsin sida med händerna och liksom bryter den rätt.
Det hände ingenting, så det fick bli grövre doningar och då gick det galant om än lite vingligt.
Nu är motorhuven i linje med plåten framför vindrutan.
Nästa åtgärd var att räta ut vänstra bakre hörnet. Efter lite riktande med mothåll och hammare så inser jag att det krävs lite krympning i tillägg.
Fram med gassvetsen och efter fyra punkters krympning är det godkänt.
Följt av finriktning med hammare och riktsked på baksidan för att plana ut lite.
Sedan afrosnurra för att få bort blånering.
Men här räcker det med bearbetning utan krympning
När huven linjerar bra övergår jag till springan mot kaross och det är avgjort bättre utgångsläge jämfört med bakluckan.
Det handlar som mest om 3mm fel, men i snitt kanske 1,5-2mm så det är begränsad omfattning.
Det är mer en fråga om snyggt linjespel i springan.
Innan kvällen är slut hinner jag pansarfila och slipa av de tennade ytorna och grovjustera springan så motorhuven går ned i hålet.
-Håll ut, Micke!
Jag är snart klar med snurrställningen....
Jag ska bara....
Kul och se att du får hjälp i garaget. Är det nästa generation Volvorenoverare? Gissar att han om 30år börjar renovera V50, eller kanske S80 med V8´an.. Skriver ut nya panelbitar ur 3-d skrivaren och bygger ihop egna styrboxar till de hopplöst gamla kolvmotorerna...
SvaraRaderaNja, inget tyder på att renovering av gamla bilar går i arv i vår familj. Bakåt i tiden är det bara morfar som hade stort motorintresse, men vi hann aldrig träffas. Kanske hoppar det över en generation framåt också?
Radera