100 ursäkter och en liten radiosarg

 Jag var på VROM-träffen i helgen. Otaliga entusiastkompisar frågade om jag lagt ned projektet och undrade vad som hänt. Dessutom har oroliga mejl har landat i min inkorg från både Brasilien och Östermalm :-)

Vad ska man säga....jag har varit usel på att uppdatera det som hänt och uppdatera bloggen och samtidigt lagt fokus på andra bilprojekt. Ibland är andra projekt av godo för att få ny entusiasm, ibland stjäl dom bara tid. Det har varit en mix. Jag har ju 5 entusiastbilar att hålla efter i olika stadier av skick. 

Ni kanske känner igen fenomenet...jag ska bara fixa....sen spårar det ur lite och blir 3 veckor i garaget med en bil man bara skulle fixa en liten grej på. Det ena ger det andra och man vill få uppgraderingar och reparationer så bra som möjligt.

Nåja, har det hänt nåt med X3?

Jo, jag har bland annat tillverkat en radiosarg. 

Man ska ju inte mäta hur många timmar man lägger på den här typen av galna renoveringar, men på kul loggade jag tiden det tog att tillverka sargen. Mer om det längre fram.

Radiosargen saknades alltså och min enda förlaga är några äldre bilder samt mätningar på den vita prototypen X2 under tidigare besök på Volvo Museum. 

X2 saknar sin ursprungliga radio och det sitter ett standardlock framför. (blid 2)

 

Planen var att värma mässing och försöka bocka runt en trämall jag tillverkat. Det visade sig snabbt gå illa på grund av för kraftigt gods. Ganska snart insåg jag att det skulle bli bättre att kapa till fyra delar och silverlöda ihop med trämallen som stöd.

Detta gick bättre.

Sargen må se helt rektangulär ut, men den är lite vinklad på sidorna. Trämallen hjälpte till att få korrekta vinklar. Däremot blev den lite tajt i sidled och jag fick fräsa bort material med roterande raspen.

Det ser lite lyxigt ut på arbetsbänken när man fräser mässing. Rena guldverkstan.

Som vanligt får man testa mot radio och instrumentpanel ett otal gånger med slipning och i viss mån tilläggslod då man hittar porer.

Men det det var tillfredsställande när man hade en grundform som fungerade.

För att hitta fram till slutfinish på utsidan körde jag av ytorna med min snickarkompis Niklas stora bandslip - mässingen blev väldigt varm och jag fick bära svetshandskar för att kunna hålla i sargen vid slipmomentet.

Därefter roterande fil i hörnor och bakre insida.

Till slut satt den som en smäck mot instrumentbräda och radio.

M2,5 gängade pinnar på baksidan för montering.

Sedan sedvanligt slipande med massor av olika kornstorlekar tills den är slät och redo att koppardoppa.

Blev bra tycker jag - tog bara 20 timmar att tillverka

:-)

Kvar att göra är att låta koppardoppa den, polera igen och lämna på förkromning.